Dilemmat

Efter att ha varit på Facebook några veckor nu börjar jag sakta men säkert se vissa trender och även förstå lite hur det fungerar. Det är ju rätt så avancerat, med en massa möjligheter och inställningar, så det kan ta sin tid att komma på hur man kan göra som man vill.

Något jag funderat på ett tag är själva “vännerna”. I början är det ganska enkelt, man ansluter sig och letar efter folk man gillar. Problemet kommer när andra ansöker om att bli vän. För varje gång man tar in någon, måste man fundera på vad det innebär. Vissa människor innebär ingenting, men andra kan påverka hur man är i Facebook avsevärt.

I förrgår hade jag ett sådant problem. Såg på högra sidan att jag hade en vänförfrågan. Va kul tänkte jag, undrar vem det kan vara? Så jag kollade och hittade till min stora förvåning en av mina största kunder.

Hmmm… food for thought. Han är verkligen trevlig och jag har alltid gillat honom men… en kund…detta ställer saken på sin spets. Analyserade lite vad som kunde hända. Om jag inte accepterar, kan han bli ledsen, vilket kan påverka mitt dagliga jobb. Not good.

Om jag accepterar, måste jag tänka lite på vad jag skriver i framtiden. Tricky question.

Jag valde att acceptera honom, men därmed sätter jag en liten gräns på mig själv.

Och så funderar jag vidare. Jag har tidigare bjudit in min dotter. Hon är 12, vilket också gör att jag kan sätta gränser på vad jag vill skriva om. Och tvärtom, naturligtvis.

Och så vidare. Desto mer folk jag släpper in, desto fler gränser jag får. Den stora “ytan” jag hade när jag började krymper, sakta men säkert.

Så läste jag en intressant artikel i New York Times. Den gav mig lite nya idéer som är bra att veta.